Just idag är det 288 dagar sedan jag gick in på lektion klockan 8.10 på morgonen, och fick veta att en flicka i ettan tagit livet av sig den natten. Utan varningstecken eller förklaring.
Hela livet kämpar vi alla med olika saker. När man är liten så gäller det först och främst att lära sig stå på benen, prata och äta själv. Benen är vingliga i början, orden blir inte helt rätt och det händer att skeden med maten kommer lite utanför munnen ibland. Men för de allra flesta så går det till slut. När man blir lite äldre så gäller det att lära sig räkna, läsa och skriva. Också detta tar sin tid, och det tar mer tid för vissa än för andra.
Sedan kommer den där åldern då man börjar jämföra och tävla. Man ska ha de coolaste kläderna, nyaste mobilen och de högsta tankarna om sig själv. Sen ska man vara populär också, och det är inte lätt alltid. Många gånger vill man bara smälta in bland alla andra. Jag har inte levt ett särskilt långt liv ännu, men jag vet hur det är att vara 8 år och också vilja ha ett stickers-album, att också få vara med och leka och att också känna alla på skolan. När jag var 8 år åkte jag och pappa till leksaks-affären och köpte just ett stickers-album, nästa dag satte jag mig ute på skolgården med mitt nya inköp och plötsligt var alla över mig och ville byta klistermärken med mig. Själv lyckades jag byta till mig ett som var hitfluget från självaste USA.
Det gäller att passa in. Det gäller att passa in så förtvivlat mycket när man blir äldre, och för en del funkar det inte så bra. En del känner att man faktiskt inte duger och att man måste lyckas om och om igen.
Faktum är att vi alla passar in här på jorden, och att alla kan behöva se ett léende nån gång ibland. Faktum är att det gör ont när man är 8 år och för första gången i sitt liv känner att man måste göra något mer än att bara vara sig själv, för att duga. Faktum är också att det måste göra minst lika ont när man 8 år senare på kvällen börjar undra varför ens dotter inte kommit hem från judoträningen som hon alltid gör, och varför hon sedan inte svarar på mobiltelefonen när man ringer. Eller när man kommer på sig själv med att faktiskt ha lagt märke till att en av toalettdörrarna i skolan varit låst väldigt länge, men inte funderat mer över det förrän man nästa morgon hör att just bakom den låsta dörren hittades inatt en flicka som hängt sig.
Det är just för att det gör så ont som det är så viktigt att vi är snälla mot varann, att vi tar hand om varann och att vi då och då ler mot varann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar