hej bloggen, jag har varit på sjukhus. de har sågat och flyttat och dragit och borrat i olika saker i mina fötter. det gör ont, men det värsta är inte att jag har ett avsågat ben och lossade senor i foten utan att jag inte kan/får vicka på tårna. jag vill vicka och hoppa och studsa!! men aj aj aj aj, vad ont det skulle göra om jag hoppade och studsade på dessa fötter. aj aj aj aj. nu tycker jag att det ska ha gått två veckor så jag får byta gips och se hur det ser ut, om tårna sitter fast på riktigt eller om de bara har sytt fast dem lite. det har gått ungefär ett dygn och sex timmar. det allra ALLRA värsta är när Michael Jackson-reklamen kommer på Spotify för då vill tårna vicka i takt till Beat it. men nu har jag hunnit vänja mig lite, och jag tror inte längre att alla tårna ska trilla bort när som helst. det känns tryggt.



hej bloggen, här ligger jag och ligger.


först fick jag pilar på fötterna.

sen fick jag ett armband med namn på.


sen fick jag kanyl+dropp+bandage.

sen stickade jag och mamma lite.

sen såg jag på tv medan mamma rapporterade vad som hände nere på gatan.



sen drack jag lite grann.




sen väntade jag ännu mera.


sen sa jag adjö till mina fötter. Hej då fossingar!





Sen dröjde det ett tag tills jag hörde en man med norsk brytning någonstans säga att "nu är det klart, amanda". jag tror att jag nickade. då var klockan sex. när jag öppnade ögonen en stund senare så hade jag tio ton gips på fötterna.

nu ligger jag och mina tio ton gips nedbäddade under ett täcke och AJ AJ AJ, det gör lite ont.