måndag 23 februari 2009

Tell me why I don't like mondays

Måndagar är aldrig bra dagar. Punkt.


Puss och kram. Extra mycket puss till M och den skadade foten!

tisdag 17 februari 2009

jag är en vampyr

Nu har jag så tråkigt att jag taggar mina egna profilbilder på facebook (=görtråkigt, på göteborska),
men jag var ute förut och då var det nästan som att Norrland alternativt Nordpolen hade flyttat till Småland, tyckte jag (=görkallt och görsnöigt, på göteborska).

I lördags var det Alla Hjärtans Dag. Då fick jag ett hjärtanhalsband, geléhjärtan och ett Alla Hjärtans Dag-vykort i present, av en görhemlig beundrare som jag har. Igår hade jag namnsdag och då fick jag ett hjärta av en, hör och häpna, görhemlig beundrare. Dagen innan var det nån som slog in ett JÄTTEHEMLIGT paket till mig! Jag var inte alls nyfiken (=görnyfiken, på göteborska).

Jag blev görglad. Görglad är göteborska.


PUS OG KRAM, PÅ NORSKA.

torsdag 12 februari 2009

Och precis när jag trodde att snön skulle smälta.




Vad händer då? Jo, det kommer mer snö.
Såklart.

onsdag 11 februari 2009

Precis när jag trodde att det var vår!


Men hallå! Sa jag inte åt er att ni skulle ta hand
om Moder Jord, så att det inte blir sådant här konstigt väder?

tisdag 10 februari 2009

Känn ingen sorg för mig, Kalmar

Idag har jag verkligen inte gjort NÅGOT nyttigt alls! Bara jäst hela dagen efter att jag kom hem från skolan tjugo över två. I skolan var jag ganska duktig däremot, två muntliga grejer på två lektioner. Trots att jag hade ont och knappt kunde andas. Muntliga redovisningar och dyl. är nog något av det tråkigaste jag vet. Speciellt när det gäller historia, det är så fruktansvärt tråkigt att lyssna på och redovisa. Jag lär mig ingenting om historia genom att gå omkring och vara nervös för om det ska bli en bra redovisning eller inte, eller om jag pratar tillräckligt högt eller tillräckligt sakta/fort, eller att inte läsa innantill, eller att inte komma av mig. Eller att låta som att jag vet vad jag pratar om, även fast jag inte har en aning. Men ibland är det bra att inte göra någonting alls. Och ibland är det bra att göra saker som man inte ser någon mening med.

På tal om att inte göra någonting alls så ska jag åka till Grekland i sommar. Då ska jag verkligen inte göra något alls förutom att njuta.

Pass på nu, för nu ska jag säga er ett par visdomens ord:

..Nej tyvärr, jag kommer inte på några visdomens ord nu. Just som jag tänkte vara smart.
Typiskt. Jo, förresten, här kommer något:

"Gör det som är rätt, även om världen går under."
- Immanuel Kant

"Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt skulle vilja
att den upphöjdes till allmän lag"
- Immanuel Kant

"Jag vet att jag är redo för det här jobbet,
och om inte så är det sådant som händer."
-
George W. Bush

"
Politiker är som krokodiler, stora i käften, men saknar öron."
- Bert Karlsson

"När man är en björn med en mycket liten hjärna och tänker ut saker, upptäcker man att en idé som verkade vara riktigt idéaktig inne i hjärnan, är annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på."
- Nalle Puh (Ibland känner jag sådan samhörighet med dig, Puh.)

"När du trillar ner på någon räcker det inte att säga att du inte kunde hjälpa det, när allt kommer omkring kunde han förmodligen inte heller hjälpa att han hamnade under dig"
- Nalle Puh

söndag 8 februari 2009

måndag 2 februari 2009

Do I look like I sell drugs?

Jag kom att tänka på en sak nu, som jag skulle behöva lätta från mitt hjärta.
För ett tag sen var jag och min klass på konstmuséet i Kalmar. Det var för det första
väldigt betongigt, stenigt och kalt. Lite tråkigt tyckte jag. För det andra så var där en
tant endast iklädd svarta kläder, med svart superrakt hår och lika superrak lugg. Hon var tråkig.

Hur som helst, när vi var uppe på övervåningen skulle vi, tillsammans med ett gäng PRO:are, lyssna på Magnus Lönn när han pratade.
Jag tog en stol och satte mig en bit framför en stor tavla, efter en stund så händer något som får alla konstmuséets besökare att tappa andan och stanna upp i tiden. Tjejen som står bredvid mig tappar nämligen (nästan) sin väska på något sätt så att tavlan skakar till lite. Den tråkiga tanten som står en bit ifrån tittar på mig med en panikslagen blick (jag tittar framåt och ignorerar), efter en stund petar hon mig på ryggen och säger högt och tydligt såhär: "Kan du vara snäll att flytta dig lite!". Inte med en trevlig ton, nej. Efter detta så vänder sig alla PRO:are om och glor på mig. Så. Jag lyfter på stolen och flyttar mig cirka en halv centimeter framåt. Nu tittar den tråkiga tanten ännu mer på mig och tycker att jag är galen. MEN. Vad jag vill ha sagt med detta är såhär:

Eftersom att jag vet att alla ni PRO:are därute, som var på konstmuséet i Kalmar samtidigt som jag, är hängivna läsare av min blogg, så skulle jag vilja ta tillfället i akt att skylla ifrån mig lite; DET VAR INTE JAG. DET VAR HON!


Imorgon ska jag köpa ett par galet snygga guldskor. PEACE!