måndag 2 februari 2009

Do I look like I sell drugs?

Jag kom att tänka på en sak nu, som jag skulle behöva lätta från mitt hjärta.
För ett tag sen var jag och min klass på konstmuséet i Kalmar. Det var för det första
väldigt betongigt, stenigt och kalt. Lite tråkigt tyckte jag. För det andra så var där en
tant endast iklädd svarta kläder, med svart superrakt hår och lika superrak lugg. Hon var tråkig.

Hur som helst, när vi var uppe på övervåningen skulle vi, tillsammans med ett gäng PRO:are, lyssna på Magnus Lönn när han pratade.
Jag tog en stol och satte mig en bit framför en stor tavla, efter en stund så händer något som får alla konstmuséets besökare att tappa andan och stanna upp i tiden. Tjejen som står bredvid mig tappar nämligen (nästan) sin väska på något sätt så att tavlan skakar till lite. Den tråkiga tanten som står en bit ifrån tittar på mig med en panikslagen blick (jag tittar framåt och ignorerar), efter en stund petar hon mig på ryggen och säger högt och tydligt såhär: "Kan du vara snäll att flytta dig lite!". Inte med en trevlig ton, nej. Efter detta så vänder sig alla PRO:are om och glor på mig. Så. Jag lyfter på stolen och flyttar mig cirka en halv centimeter framåt. Nu tittar den tråkiga tanten ännu mer på mig och tycker att jag är galen. MEN. Vad jag vill ha sagt med detta är såhär:

Eftersom att jag vet att alla ni PRO:are därute, som var på konstmuséet i Kalmar samtidigt som jag, är hängivna läsare av min blogg, så skulle jag vilja ta tillfället i akt att skylla ifrån mig lite; DET VAR INTE JAG. DET VAR HON!


Imorgon ska jag köpa ett par galet snygga guldskor. PEACE!

1 kommentar:

  1. Skönt att se att det finns rebeller på Kalmar Konstmuseum också! Keep on rockin' in a free world, som man säger!

    SvaraRadera