onsdag 29 april 2009

Jag har inte riktigt tänkt, men jag talar ut

Okej bloggen, håll i hatten nu för här kommer nånting.


På sistone har Barrack Obama varit president i 100 dagar, svininfluensan har drabbat världen, Blink 182 har uppgett att de ska återförenas. Ramin i Västra Frölunda har inte råd med frukost längre p.g.a. att han inte får någon A-kassa. Pär från Växjö, numer bosatt i Kalmar, har precis blivit pappa till en liten flicka. Själv har jag varit i Stockholm, men har nu landat i lilla Timmernabben igen.

Om jag nu skulle fatta mig kortfattat (vilket jag alltid gör!), så skulle jag säga att jag besökt ALLA museum i hela Stockholm - på tre dagar. Nej okej, det kanske jag inte har. MEN DET KÄNNS SÅ OKEJ?! Medelhavs, Moderna, Carl Larsson, National.... Jag skulle kunna fortsätta hela natten, men det vill jag inte. Jag har även besökt Kungliga Operan och sett en dansföreställning; Ringaren i Notre Dame. Visst är det fantastiskt att man utan att säga ett knyst bara kan sitta och titta på något i tre timmar? Man vet precis när någonting sorgligt händer eller när man ska vara glad och man vet precis när man ska applådera, utan att säga nånting alls. Inget prat, ingen sång. Bara musik och dans. Ett livs levande bevis på att kroppsspråket faktiskt säger mer än vad själva talandet gör! Tänk på det :)

Jag var även på Konstfack, gick några rundor på stan, Söder, Gamla Stan, kollade på kyrkor och moskéer och herre min je nu kommer jag inte ihåg allt vad jag gjort.. Jag tror definitivt att under de tre dagarna så gjorde jag mer än vad jag nånsin gjort under hela min livstid sammanlagt this far. Bortsett från ett något dumt betéende från någon viss person så var det superkul. Jag är snäll, och sympatiserar inte på något sätt med Hitler eller någon form av diktatur, jag är inte heller terrorist, respektlös eller otacksam; jag ÄLSKAR historia och Samhällskunskap (trots att jag borde ha fått MINST MVG)! Eftersom jag är så snäll så tänker jag inte säga att det var ett betéende som man kanske kunde ha förväntat sig av en 8-åring. Visst är det tur att jag älskar hundar förresten? Man vet aldrig när man kan träffa på en och annan hund. Man kanske rentav helt sådär utan förvarning tvingas vara instängd med två lurviga sötbollar på en buss i ca 5-6 timmar. Det vet man aldrig.


Med detta INTE sagt så kommer nu mina presentönskningar:
1. Klubba för att ha sett Anna Parrow (Toms flickvän i Skilda världar)
2. Klubba för att ha sett Joakim Nätterqvist
3. Klubba för att ha sett Bolibompa/Lilla Aktuellt/EU-turken/Barnens tittarombudsman på SVT-Stephan

Dagens låtar:
1. Laakso - Hang me in the christmas tree
2. Laura Manning - Cross your fingers
3. Laakso - Demon


Puss till ALLA!

1 kommentar: