Jag är bekymmersam. Väldigt bekymmersam. Hundboken har på senare tid varit min favoritbok, och en dag (idag) slog jag upp en alldeles särskild sida. Och ja.. där fanns något så oproportionerligt som jag aldrig någonsin förr skådat. Den hade ett huvud stort som en Golden Retrievers, och en kropp som också skulle kunna passa en Golden Retriever - fast smalare. Men vad brukar vanligtvis komma efter kroppen på en hund? Jo, benen. Vart var benen på denna oproportionerliga varelse? BORTA!! Direkt efter kroppen kom vaddå? Jo, fötterna! Mina tankar går nu såhär: Hur gör den om den händelsevis skulle bli jagad av ett elakt hundätande monster? Hur gör den för att kramas? Det är faktiskt ett känt faktum att alla behöver en kram lite då & då för att må bra. Jag vänder mig till de högre makterna och frågar; Hur tänkte du här egentligen, Gud?




Stackars stackars stackars små taxar.