Jag är bekymmersam. Väldigt bekymmersam. Hundboken har på senare tid varit min favoritbok, och en dag (idag) slog jag upp en alldeles särskild sida. Och ja.. där fanns något så oproportionerligt som jag aldrig någonsin förr skådat. Den hade ett huvud stort som en Golden Retrievers, och en kropp som också skulle kunna passa en Golden Retriever - fast smalare. Men vad brukar vanligtvis komma efter kroppen på en hund? Jo, benen. Vart var benen på denna oproportionerliga varelse? BORTA!! Direkt efter kroppen kom vaddå? Jo, fötterna! Mina tankar går nu såhär: Hur gör den om den händelsevis skulle bli jagad av ett elakt hundätande monster? Hur gör den för att kramas? Det är faktiskt ett känt faktum att alla behöver en kram lite då & då för att må bra. Jag vänder mig till de högre makterna och frågar; Hur tänkte du här egentligen, Gud?




Stackars stackars stackars små taxar.

Korvas

Korvas Korvas Korvas... Snälla söta rara lilla Korvas. När du, om kanske 10 år börjar fundera över hur dina föräldrar egentligen tänkte när de kom på ditt namn, då har jag inga som helst problem med att förstå dig.


Korvas..... Herregud.

http://blogg.aftonbladet.se/26997/

you know that I could use somebody

Inatt blev jag kidnappad, av en man som hette Ulf Stark. Alla erbjöd sig att hjälpa mig men ingen verkade ta det så seriöst, förutom pappas jobbarkompis Vinco som argt men ändå försynt sa åt Ulf att "om du inte släpper Amanda så skjuter jag dig". Ulf såg ut ungefär som Magnus Samuelsson fast mycket elakare och läskigare. Jag lyckades rymma, och gömde mig på min mormors och morfars obefintliga balkong. Efter ett tag kom Ulf och knackade på på mormors och morfars dörr och jag fick panik. Jag försökte tänka ut vad jag skulle göra, det slutade med att jag tänkte hoppa ner från balkongen, och nu sitter jag här hemma på en stol i köket.


Hur var din natt?